Olidlig längtan

Idag har vi varit och hälsat på vår älskade valp. Som vanligt var vi varmt välkomnade och jisses som de har vuxit! Lät gjorde de också, så att man var bland valpar gick inte att ta miste på. Buck hade blivit mycket större och hans tan-teckning hade verkligen börjat ta form. Han busade, viftade på svansen och välkomnade oss med blöta pussar till vår stora förtjusning. Hur ren den tungan var vill jag dock inte tänka på, tror att valpar och vi människor har lite olika åsikter om vad som är trevligt att smaka på. Valparna hade dessutom blivit mycket tuffare mot varandra och brottningsmatcherna var självklara, oavsett kön.


När vi ändå var där fick vi kika lite på stamtavlorna samt fick vi kolla i lite infobroschyrer som följde med i och med valpköpet. Fick också en uppdatering om datum för ögonlysning, hd-röntgen, besiktning med mera. Det känns verkligen att det börjar närma sig nu, men ändå känns det så himla långt bort...


Tänk att vi verkligen gör det här. Är skräckslagen och i extas på samma gång... ;)