När jag var liten fick man lära sig att man ALDRIG skulle avbryta ett hundslagsmål med händerna. Detta har jag alltid hållit vid, men denna kväll blev det annorlunda.
Det var kvällspromenaden och jag tänkte att jag skulle träna på att ha Buck lös. Han har varit väldigt duktig på sistone gällande inkallning och så vidare, så såg inga riktiga problem med tanke på att det även sällan var människor som promenerade på motionsstigen så pass sent på kvällen. Buck sprang ca 15m framför mig och runt en krök ser jag en liten vit hund komma gående. Jag börjar kalla in Buck som ställer sig och kollar på den vita hunden, men sedan börja han springa mot mig. Dock hann han inte så pass långt innan en brun hund i samma storlek attackerar honom. Buck skriker i panik och börjar springa mot sin enda räddning; mig. Jag ser två hundar komma springande mot mig och får panik och tänker; vad i H*LVETE ska jag göra nu?!
Men när Buck skriker i panik vid mina fötter slutar jag tänka, sträcker ned båda händerna och lyckas få tag i nackskinnet på båda hundarna och separera dom. En mycket nedslagen ägare kommer och hämtar sin hund och ner om ursäkt. Jag accepterar ursäkten med tanke på att Buck var helt okej och så tänkte jag även på att det kan hända alla. Hundar uppfattar ju varandra olika, och Buck hade lika gärna kunna vara den attackerade. Man fick sig en tankeställare och adrenalinet satt in i resten av kvällen..
Buck är dock helt okej. Han blev inte skadad och verkar inte ha tagit psykisk skada heller. Han ligger nöjt och gnager på ett ben :)
Det var kvällspromenaden och jag tänkte att jag skulle träna på att ha Buck lös. Han har varit väldigt duktig på sistone gällande inkallning och så vidare, så såg inga riktiga problem med tanke på att det även sällan var människor som promenerade på motionsstigen så pass sent på kvällen. Buck sprang ca 15m framför mig och runt en krök ser jag en liten vit hund komma gående. Jag börjar kalla in Buck som ställer sig och kollar på den vita hunden, men sedan börja han springa mot mig. Dock hann han inte så pass långt innan en brun hund i samma storlek attackerar honom. Buck skriker i panik och börjar springa mot sin enda räddning; mig. Jag ser två hundar komma springande mot mig och får panik och tänker; vad i H*LVETE ska jag göra nu?!
Men när Buck skriker i panik vid mina fötter slutar jag tänka, sträcker ned båda händerna och lyckas få tag i nackskinnet på båda hundarna och separera dom. En mycket nedslagen ägare kommer och hämtar sin hund och ner om ursäkt. Jag accepterar ursäkten med tanke på att Buck var helt okej och så tänkte jag även på att det kan hända alla. Hundar uppfattar ju varandra olika, och Buck hade lika gärna kunna vara den attackerade. Man fick sig en tankeställare och adrenalinet satt in i resten av kvällen..
Buck är dock helt okej. Han blev inte skadad och verkar inte ha tagit psykisk skada heller. Han ligger nöjt och gnager på ett ben :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar