Gråhårig hundägare hyllar sparris

Blir man inte gråhårig så säg... Tidigare här i bloggen har jag berättat om våra katter. Små, lömska ligister som mer än gärna skulle vilja paketera in Buck i en låda adresserad till Moçambique. En slarvig hundägare, kanske fröken som skriver detta, lämnade badrumsdörren på glänt. Lömsk kisse, förmodligen den i brun kostym, gick in och hämtade min rakhyvel, någon han gärna överlämnade till den godtrogna valpen som glatt tog emot gåvan. Som tur är var bladen täckta av en skyddsplast och det var endast den som hann gå sönder innan rakhyveln konfiskerades. Panikslagen googlade jag vad f*n man gör i situationen jag befann mig i och fann svaret; sparris. De trådar som är i sparrisen lindar in vassa föremål i magen (i detta fall plast) och låter dessa bitar passera tarmar osv utan att göra skada (i de flesta fall). Naturligtvis måste jag tillägga att man i kritiska fall alltid ska uppsöka veterinär, men det är väl självklart hoppas jag?
I alla fall var valpen glad och ingen skadad sked eller hur man säger... Min rektor berättade även att hon en gång haft en valp som käkat upp glaset av en glödlampa. I detta fall så räddade sparris den valpen också, så måste säga att alla hundägare bör ha sparris i skafferiet. Man slipper gråa hår då..

Så listan över nödvändiga saker har nu blivit:
- Att veta att man bör springa åt motsatt håll och tjoa som en idiot när hunden sticker
- Blötlägg maten eller lär er att göra det eftersom den hårda vägen
- Stäng dörrar till badrum...
- Införskaffa sparris
- Och kakor, till hundägaren förstås.. lugnar sinnet efter hundens framfart



Ingen lugn stund med valp, men så värt det